Ved hjelp av bastante påstander og små, uventede nedslag skaper forfatteren overraskende overganger. Tekstene kan til tider oppleves nesten urimelige i sine utsagn, andre ganger så enkle at det blir hardt og svimlende. Diktjeget pines av sin egen skam og anger, fanget i en tilværelse av apati og isolert sinne. Hvorfor er jeg så trist når jeg er så søt er en usentimental diktsamling, som med letthet beveger seg mellom det humoristiske og et dypt alvor. «Sexualitet, död och förgängelse, och så då detta resting bitch face: vi gillar det. Vi gillar det väldigt mycket.» Jenny Högström, Aftonbladet «Att ge plats åt en kvinnlig huvudperson som den här, som inte sköter sig eller gör eller säger vad som förväntas, är enormt befriande och jag vågar påstå att Lothe hakar i de senaste årens skandinaviska poesiströmning, den som inte ber om ursäkt för sig eller håller igen, med ett jag som lever ut, slirar, ligger runt, får cumshots i ansiktet och är smått odräglig. Fast egentligen gör väl Lothe det som manliga poeter och författare i alla tider gjort: ger plats åt en icke-perfekt, ibland ledsen, ibland glad människa- men här av kvinnligt kön. Bara det är en politisk handling i sig.» Helena Lie, Opulens «Diktene skildrer en råhet, tristhet og er til tider svært gjenkjennelige. Og jeg liker det. Jeg skal nok kose meg mer med denne innen det er dags å levere den tilbake. [...] Anbefaler denne!» Ann Christin Berg, My Criminal Mind «Det är poesi med attityd, på samma gång ironisk och sårig, nonchalant och förtvivlad. [...] 100 procent ärlighet? Åtminstone 100 procent samtid. Så här kan generationsdikt se ut i selfie-eran, pendlande mellan självhävdelse och självhat, utlämnande och distans, med stämningsläget fångat i formeln ”fanatisk apatisk”. Och samtidigt – ett tidlöst tema om det smärtsamma vuxenblivandet och känslan av att vara fel i världen.» Ann Lingebrandt, Sydsvenskan «Diktene er så såre, bastante, morsomme og skarpe, at det slår deg liksom i fleisen. Eller, det var i alle fall den følelsen jeg fikk. Diktene handler om å vokse opp, om å være ung, om å være alene, om å ønske seg kjærlighet i livet.» Rebekka Mong Hansen, Kulturutvalget, litteraturblogg «Ingvild Lothe seiler opp som norsk litteraturs Houellebecq-girl.» Carina Elisabeth Beddari, Morgenbladet